Surbrunnsgatan, Surbrunnen och andra brunnar

Det var under senare hälften av 1600-talet, som brunnsdrickningen blev populär i Sverige. Den medicinska vetenskapen var bedrövlig och läkarna var mycket okunniga. De sjuka använde sig av huskurer. Det alternativ som mineral- eller surbrunnen erbjöd var därför ett bra alternativ till medicin.

Peder Muur var präst i S:t Olofs församling, numera Adolf Fredriks församling. Han hade sin bostad i närheten av kyrkan, men behövde en större trädgård. Han köpte sig en tomt ute på "Sanden" som området kallades efter sandbergen i nuvarande Vanadislunden.
Under arbetet här upptäckte han 1685 den verkligt hälsobringande hälsokällan som fick namnet Surbrunnen. Surbrunnsgatan i Vasastaden mellan Norrtullsgatan och Valhallavägen erinrar om den tid, då stockholmarna inom stadens gränser, kunde stärka sin hälsa med uppfriskande brunnsliv. Den gamla surbrunnen, som sades äga "ett undergörande och hälsobringande vatten" var belägen intill nuvarande Tule-, Oden- och Döbelnsgatorna inom det kvarter som fortfarande heter Surbrunn.

Ryktet om det undergörande vattnet spred sig. Patienttillströmningen ökade snabbt och den lilla brunnsanstalten blev snart urvuxen. Från den tiden och fram till 1760-talet upplevde Surbrunnen sin storhetstid. Eftersom underhållet försummades förföll så småningom det lilla som fanns kvar. VIP-gästerna sökte sig till andra brunnar. Konkurrens fanns. Både vid Djurgårdsbrunn och Sabbatsberg. Sabbatsbergs brunn var i ropet från slutet av 1760-talet tills i början på 1800-talet. Djurgårdsbrunn hade sin storhetstid under 1820 - 1830. Efter att Urban Hjärne lagt sig i försummelsen bekostades en upprustning och utbyggnad av Surbrunnen, som stod klar 1715. Snart ställdes högre krav på bekvämlighet och under 1720-talet gjordes en ny upprustning och utveckling av anläggningen. Så den gamla Surbrunnen var väl skickad för att fungera som socitetens tummelplats. Den nya brunnslokalen var större, bekvämare och elegantare än föregångaren. Den var tillbyggd vid vardera gaveln med en gudstjänstlokal på ena sidan och en gymnastiksal på den andra. Dessutom fanns inom brunnens område ett Apotek, ett boningshus för obemedlade brunnsgäster samt en krog, där man inte lär ha serverat någon mat utan endast stärkande drycker. Därmed växte små värdshus upp intill, bland dem Clas på Hörnet.

Det var inte bara anläggningens förfall utan också brunnsgästernas uppförande som behövde åtgärdas. Följande år utfärdade stadsfysikus Johan von Hoorn ett brunnsreglemente för att stävja buller och bråk. Även kvinnofriden måste förbättras. Närgångna herrar kunde smyga sig in "på damernas spatserplats under den tid, de sin Frihet för sig Sielfwa hafwa böra". För allt sådant ofog stadgade det stränga reglementet nu bötesstraff. Den stränga ordningen på brunnen upprätthölls till 1724, då von Hoorn dog.
Krigsåren var slut, folk började få det bättre och man började leva igen. Det blev mindre hälsokur och mera sällskaps- och nöjesliv. Surbrunnen blev tidens inneställe, inte minst eftersom kungafamiljen deltog. Surbrunnens kunder bestod av folk med allt tvivelaktigare vandel. Brunnsverksamheten ersattes alltmer av krogverksamhet.

Från 1700-talet fick den namnet "Norr Malms Brunn" eller i dagligt tal endast "Norra Brunn", den troligen äldsta av Stockholms hälsobrunnar. Andra brunnar var Sabbatsbergsbrunnen, (namnet efter källarmästaren Valentin Sabbat) Djurgårdsbrunn, Björngårdsbrunn och Uggleviken.
Vid mitten av 1820-talet skadades källådern till Norra Brunn och där började så småningaom andra vätskor att flöda. Brunnsgården blev värdshus, kallad Sura Brunn, och senare efter ombyggnad Norra Brunn.
På 1930-talet låg SARA-restaurangen Norra Brunn här. Någon hälsobrunn var inte i användning. Restaurang Norra Brunn har upplevt skiftande öden. En tid var den en engelsk pub under namnet Old Bowler och senare omvandlades den till tysk bierstube och kallades Zum Alten Brunnen. Därefter hade den namnet Silver Bar. Nu, år 2005, heter den Norra Brunn.
I ett numera rivet trähus på Surbrunnsgatan 45 föddes år 1833 Skansens och Nordiska Museets grundare Arthur Hazelius.